Kämpigt besök

Jag har precis kommit hem från Psykologa för någon timma sedan och det var verkligen ett kämpigt samtal idag. Om jag ska vara helt ärlig var det helt sjukt jobbigt. Vi kom in på min sociala fobi och hur jag ska tackla den. När hon faktiskt såg att det var ett sådant stort problem så insåg hon att det krävdes mer än att skrapa på ytan med nageln. Så vi kommer ta det i omgångar.

Hon sa i alla fall att hon var stolt över mig som tagit mig så långt. När jag började i oktober var jag långt ifrån där jag är idag tydligen. Själv ser man det inte själv, jag tycker inte jag har kommit någonstans men hon var mycket nöjd. Så jag känner att det kanske finns hopp för mig också.

Och till er som tycker att det låter fånigt att jag har social fobi trots att jag jobbar i receptionen – ni kan bara vara tysta. Det är lite som att jag går in i en roll när jag jobbar. Det är inte jag. Detta har kommit bara de senaste åren och jag vet inte varifrån. Men det är något som vi ska lösa nu.

Nu sitter jag och väntar på att Liza ska komma hem. Vi ska egentligen inte göra någonting ikväll, vi ska kolla på en film, The Maze Runner. Ska bli kul, den verkar bra. Jag sitter och slösurfar, försöker hitta soffan som de har i väntrummet på Psykologa. Den är så galet snygg och skulle passa in här hemma riktigt bra. Svårt att hitta, receptionisten där hade ingen aning om var de köpt den. Så jag skriver i lite sökord i Google och ser om det kommer upp något. Hittade en supersnygg soffa på Svenssons som är väldigt lik den de har där:

Snygg va? De är lite dyrare, jag vet, men Svenssons har bra kvalitet! Dessutom är det svårt att hitta rätt soffa tycker jag.

Vad tycker ni om soffan?